Jag åkte buss från jobbet hem och vid södra torget hoppade det på en massa folk.
Därav en tjej och en kille i ca 20 års åldern.
När vi åker iväg börjar killen prata, rätt så högt.
-Det är så jävla jobbigt att jag alltid ska vara festens mittpunkt. Alltså om jag kommer till en fest så var den ju död innan jag kom dit och sen när jag kommer då börjar folk dricka och det blir jätteroligt. Det är så jävla jobbigt att jag måste vara den personen jämt. Du vet är festen lite tråkig så ställer jag mig ju på ett bord och börjar strippa.
-Aha mhmh.. (tjejen)
-Ja jag önskar att jag hade vanliga vänner som man kan umgås med som bara vänner, för alla jag träffar på fester vill bara ligga med mig, det är så jävla jobbigt! Jag kan inte gå på en fest utan att få med mig någon hem som vill ligga med mig.
-Alltså du menar tjejer och killar eller? (tjejen)
-(tystnad från killen)
-Sen blir alla så jävla kära i mig, jämt. DU vet möter jag någon på en fest så efter 3 månader är dom dödskära i mig och det är inte normalt att utveckla känslor så fort, det är inte äkta känslor.
Sen kommer dom fram till mig och säger, åh jag är så kär i dig, och då går jag bara.
-(tjejen asgarvar)


Liiite svårt att hålla sig för skratt när man hör denna utläggning.
Och detta är den nedkortade versionen...
Killen är verkligen ALL THAT! (enligt honom)