Ibland så tar man risker, där man inte vet vad som händer.
Där man inte vet vad nästa steg är.
Där man lixom bara hoppar.

Det känns bra att tagit ett sådant steg.
Men det är också otroligt läskigt.
Och svårt, otroligt svårt.

En vän sa att det är nu vännerna sållas ut, det är nu man vet vilka som betyder något.
Jag trodde inte att det skulle gå så fort att komma ifrån allt.
Att komma ifrån alla. Att bli ensam.
Har väl ofta kännt mig ensam när jag suttit själv i Kalmar om kvällarna.
Men här vet jag att jag är själv, det blir en annan känsla.

När jag var hemma i helgen så kände jag mig mer ensam än nånsin.
Ensam i min hemstad, hemtrakt.

Kändes som man redan var såå långt borta.
Det är då man inser att man verkligen tagit det där stora steget.
Det väldigt väldigt stora steget att flytta själv till en ny stad.

Men på något sätt tror jag att jag behövde det.
Att jag behövde komma bort, ett tag iallafall.
Testa något nytt.

Men det är tråkigt att göra det själv, men man får väl hoppas att man växer som människa...

Ha en bra kväll alla kära goda vänner!!
Tusen kramar på er!! Jag saknar alla...