Hi hello there!

Tack för att just DU tar dig tid att läsa mina freaked out tankar..

Jag är svår, oftast, väldigt svår.
Jag är har inte lätt för vissa saker, andra saker har jag lätt för.
Mest svår dock.

Lyssnar just nu på Anna Ternheims nya skiva.
Börjar gilla den. Anna är alltid Anna, denna Anna.

Jag heter också Anna..

Wow!

Tja annars är allt som vanligt.
Allt flyter på, inga större gupp just nu.
Nästan lite skrämmande att saker går bra faktiskt.
Det brukar alltid skita sig, ska man våga lita på att allt kommer att bli bra?

Snart måste man tänka på framtiden.
Usch jag vill inte.
Jag vill inte flytta, inte nu.
Eller är jag bara rädd?

Man börjar ju bli lite äldre med, kan ju inte smita ifrån den biologiska klockan.
Den tickar alltid i örat väl, när man börjar närma sig 25, det är då den börjar låta högre.
Det är helt naturligt..
Men det är jag inte redo för, men man undrar ju ändå lite.

Vad åstadkommer man nu, det är ju nu allt räknas, det är nu man ska göra allt man vill.
Allt man kan, allt man orkar!
Lever man livet till det yttersta? Gör du det?
Gör jag det?

Jävlar vad filosofiskt det börjar bli.

Nä nu måste jag sluta för idag.

Annars börjar jag gråta. I panik. För vad jag just sagt.

GAAAAH!!!

                                                                            Maskeradkväll, on top of the WORLD!!